Det är så kul att vara arbetslös
Ja, det är så roligt så jag vill inte alls ha jobb. Nu ska jag berätta hur roligt det är.
1) För att ha råd att gå till tandläkaren med min värkande tand är jag tvungen att leva på min flickvän i ett par veckor.
2) Mina kläder går sönder, plagg efter plagg. Jag har inte råd att köpa nya. Än så länge har jag så att jag kan se hel och ren ut på jobbintervjuerna, men frågan är hur länge det räcker.
3) Jag och min flickvän söker lägenhet tillsammans. Hon har bra jobb och besparingar. Jag har ingenting. När vi söker lån, när vi lägger bud, så är det min situation vi måste ta hänsyn till hela tiden. Det är jag som är sänket - om det inte vore för mig skulle hon kunna fixa en drömlägenhet på nolltid.
4) Redan efter en månad som arbetslös började jag tappa energi. Att sitta hemma och glo bryter ner en steg för steg. Jag har massor av tid, men knappt tillräckligt med initiativkraft för att städa lägenheten.
5) Jag kan inte fundera på att skaffa barn så länge jag är arbetslös. Jag är nu 29 år. Även om jag får jobb imorgon så kan jag knappast skaffa barn direkt (inte poppis hos arbetsgivaren).
6) När mina vänner vill gå ut och ta en öl måste jag förnedra mig och tigga dem om att gå till ett så billigt ställe som möjligt. Eller bjuda. Men för det mesta måste jag helt enkelt tacka nej. Efter två år med konstant arbete kan jag inte bygga upp det sociala konaktnät som jag nästan förlorat, för jag har inte råd att umgås.
7) Min syster gifter sig i Spanien till våren. För att kunna gå på min egen systers bröllopp måste jag tigga mina föräldrar om att de betalar biljetten.
8) Min kusin gifte sig i helgen. Jag var tvungen att gå i en gammal, trasig och sliten kostym som var billig redan när den köptes. Jag kunde inte ens lämna in den på tvätt.
9) Jag har inte råd att skaffa hemförsäkring.
Så roligt är det. Det är klart att jag tackat nej till massor av jobb (de slänger ju hundratals jobb på en på arbetsförmedlingen). Vem skulle frivilligt tacka nej till ett sådant här liv?
1) För att ha råd att gå till tandläkaren med min värkande tand är jag tvungen att leva på min flickvän i ett par veckor.
2) Mina kläder går sönder, plagg efter plagg. Jag har inte råd att köpa nya. Än så länge har jag så att jag kan se hel och ren ut på jobbintervjuerna, men frågan är hur länge det räcker.
3) Jag och min flickvän söker lägenhet tillsammans. Hon har bra jobb och besparingar. Jag har ingenting. När vi söker lån, när vi lägger bud, så är det min situation vi måste ta hänsyn till hela tiden. Det är jag som är sänket - om det inte vore för mig skulle hon kunna fixa en drömlägenhet på nolltid.
4) Redan efter en månad som arbetslös började jag tappa energi. Att sitta hemma och glo bryter ner en steg för steg. Jag har massor av tid, men knappt tillräckligt med initiativkraft för att städa lägenheten.
5) Jag kan inte fundera på att skaffa barn så länge jag är arbetslös. Jag är nu 29 år. Även om jag får jobb imorgon så kan jag knappast skaffa barn direkt (inte poppis hos arbetsgivaren).
6) När mina vänner vill gå ut och ta en öl måste jag förnedra mig och tigga dem om att gå till ett så billigt ställe som möjligt. Eller bjuda. Men för det mesta måste jag helt enkelt tacka nej. Efter två år med konstant arbete kan jag inte bygga upp det sociala konaktnät som jag nästan förlorat, för jag har inte råd att umgås.
7) Min syster gifter sig i Spanien till våren. För att kunna gå på min egen systers bröllopp måste jag tigga mina föräldrar om att de betalar biljetten.
8) Min kusin gifte sig i helgen. Jag var tvungen att gå i en gammal, trasig och sliten kostym som var billig redan när den köptes. Jag kunde inte ens lämna in den på tvätt.
9) Jag har inte råd att skaffa hemförsäkring.
Så roligt är det. Det är klart att jag tackat nej till massor av jobb (de slänger ju hundratals jobb på en på arbetsförmedlingen). Vem skulle frivilligt tacka nej till ett sådant här liv?
posted by Kristoffer Burstedt at 1:44 em
3 Comments:
Word.
Det är inte märkligt att du är vänster. Kan man inte producera något är det givetivs legitimt och demokratiskt att den delen av befolkningen som inte producerar något kan rösta så att de som producerat något månad efter månad blir bestulet på det månad efter månad. Det är rättvisa!
Skumt det här - när jag börjat blogga mindre verkar kverulanterna och rättshaversiterna ha hittat hit.
Visstvisst, skatt är stöld, blabla. Och arbetslösa ska helst steriliseras så att de hindras att sprida sina dåliga gener.
Skicka en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Home